Shit just got real
Jag ser inte bara medlemmar i Sneaky Dragons. Jag ser en familj.
Jag öppnar upp mina armar och välkomnar någon in till min familj. Min gula familj.
Så när någon/några inte känner sig välkomna, utanför eller vill lämna blir jag ledsen faktiskt.
Känns som hela jag försvinner in i någon slags bubbla. Vardagen flyter på endå men jag är still.
Jag vet inte hur jag ska ta hand om situationen. Jag vet inte hur jag ska reagera. Oftast blir jag bara tyst kanske säger något som verkar bra för stunden men när jag fått tänka på det lite så kommer jag på så mycket bättre saker att säga.
Med tanke på att jag är så vänlig och godhjärtat av mig så tar jag faktiskt och sätter mina vänner/familj före mig själv, vilket är lite dumt ibland.
Vänners/familjens problem först, sen mina egna.
Jag är kass på att höra av mig till folk och glömmer lätt bort saker men en sak ska ni veta, jag saknar er.
Jag behövde skriva och dela med mig.
× Alla ändringar i designen har Evelina Silverknight gjort.
× Alla reklamkommentarer raderas!
× Det är okej att låna mina bilder så länge du säger att dem kommer från mig och länkar min blogg, Detta ska synas tydligt.
× Du kan läsa en del Frågor & Svar i kategorin Frågor & Svar.
KOMMENTARER
Ettan Lionstar
:D Jag ser er alla som mina små systrar och bröder. Blir glad varje gång någon loggar in. Ja vi är en familj med upps and downs ibland.
Svar:
silverknight.blogg.se
Emma Shortroad
Aw!
Du är precis som mig, gör exakt samma sak, sätter familjen/vännerna före mig själv.
När jag flyr från mitt liv IRL så flyr jag min väg in till Sd eftersom ni är min andra familj och jag vill aldrig mista er vänskap som jag fått genom er under det året som jag vart medlem i Sd <3
Trackback