Jag gillar att få liknande brev eller kommentarer. Det värmer som fan när jag har en dålig dag. Och då menar jag en dålig dag, ni som inte vet så har jag Panikångest och Depression. Inget jag skryter om eller vill ha kommentarer " Åh stackars dig jag finns här om du vill prata " Jag öppnar inte upp mig för vem som helst och öppnar jag upp mig till just dig så har du en plats fruktansvärt nära mitt hjärta. 

 

Jag vet mycket väl vad jag har och som sagt söker ingen tröst för det. Detta är något jag kämpar med dagligen även om det inte syns utåt. Ibland önskar jag att det kan vara synligt på utsidan istället. 

 

Inlägget är menat gulligt och kanske inte riktigt blev det. Ber om ursäkt för det, mycket tankar i huvudet efter ett snack med en underbar vän som krigar lite med hjärnspöken, som jag med krigar med under dessa dåliga dagar. 

 

Ni som krigar med hjärnspöken har jag en sak att säga till ( inklusive mig själv ) Jag tror på dig!